När elever blir utsatta för kränkningar finns ofta andra elever närvarande som åskådare. Dessa åskådare kan anta olika sociala roller: de kan assistera eller förstärka de som utsätter, försvara de som blir utsatta eller förbli passiva. Syftet med den här avhandlingen var att undersöka hur elevers åskådarbeteenden vid kränkningssituationer hänger samman med moraliskt disengagemang, elev-lärarrelationer och tillit till sin egen och klassens förmåga att försvara de som blir utsatta. Självrapporterade enkätdata samlades in från elever i årskurs 4–8 och analyserades med hjälp av olika statistiska metoder såsom flernivåanalys och strukturella ekvationsmodeller. Resultaten visar att de tre åskådarbeteendena hänger samman med faktorer på både individ- och klassnivå. Att assistera och förstärka de som utsätter hade starkast samband (positivt) med moraliskt disengagemang. Att försvara de som blir utsatta och att förbli passiv hade starkast samband (positivt respektive negativt) med självtillit. Resultaten pekar också på att det positiva sambandet mellan att försvara utsatta och självtillit går åt båda håll: försvararbeteenden predicerar självtillit och självtillit predicerar försvararbeteenden. I enlighet med socialkognitiv teori visar den här avhandlingen på betydelsen av att beakta ett komplicerat mönster av faktorer på olika nivåer när man studerar elevers åskådarbeteenden.
Peer victimization most often occurs in the presence of bystanders, who play different social roles. They may assist or reinforce those who victimize, defend those who are victimized, or remain passive. The aim of this thesis was to investigate how students’ bystander behaviors in peer victimization are associated with moral disengagement, efficacy beliefs, and student-teacher relationship quality. Self-report questionnaire data were collected from students in grades 4 to 8, and were analyzed using different statistical methods, such as multilevel modeling and structural equation modeling. The findings show that the three types of bystander behaviors are associated with both individual- and classroom-level characteristics. Assisting and reinforcing those who victimize were most strongly associated (positively) with moral disengagement. Defending those who are victimized and remaining passive were most strongly associated (positively and negatively, respectively) with self-efficacy to defend victims. The findings also indicate that the positive association between students’ defending bystander behaviors and their self-efficacy to defend is bidirectional: defending predicts self-efficacy and self-efficacy predicts defending. In line with social cognitive theory, this thesis highlights the importance of considering a complex pattern of factors at different levels when addressing students’ bystander behaviors.