I Torget skildrar Fredrik Ekelund livet på och kring ett torg i Malmö. I etthundrasextiosex korta stycken låter han på ett mycket konstfärdigt vis en kör av individuella röster komma till tals – nästan samtidigt. Vi möter invandraren som driver tobaksaffär men hellre skriver poesi; kvinnan som ser så tråkig ut i glasögon och grön kappa; mannen som förälskar sig 6-8 gånger om dagen; den refuserade poeten som bestämt sig för att skriva om varje dags väder; den ärevördige onanisten; mannen som retar sig på allt; den förtvivlade språkvårdaren i grå keps; knarkaren som just peggat upp golfbollen mitt på torget och som snart kommer att svinga sin klubba och kanske träffa en banktjänsteman, en uteliggare, en kassörska, ett fyllo, en läkare eller någon annan alldeles vanlig eller ovanlig människa rakt i nyllet.

Det hela är mycket välskrivet, tillika varierat. Människorna tycks en smula kantstötta, tyngda, är ofta fixerade vid något konkret problem, ibland ställda inför ett dilemma, ibland grubblande över något som har förlorats eller är på väg att förloras. Författaren rör sig obehindrat mellan dessa olika medvetanden, avlyssnar människornas tankar likt Wim Wenders änglar i ”Himmel över Berlin” och blottlägger en och annan mörk hemlighet. Det är ömsom underhållande, ömsom tragiskt, inte sällan tragikomiskt – och hela tiden bultar det av liv.