This thesis examines the impact of COVID-19 on meeting practices in Swedish local government councils, with a particular focus on institutional stability and change within a traditionally stable setting. Using sociological institutionalism as a theoretical framework, the study employs a case study approach combined with a natural experiment design, comparing video recordings of in-person council meetings held before the pandemic with online meetings conducted during the pandemic. The thesis makes a significant contribution by developing a novel method for conceptualizing and measuring floor time in formal meetings, which is detailed and applied across articles I, III, and IV to analyze how the shift to online meetings affected floor time distribution among different social groups. Inspired by an ethnographic meeting science approach, the thesis explores institutional carriers – meeting activities, artifacts, and symbols – employed to sustain the council’s institutional stability in the online format amid the pandemic. Findings indicate that while pre-pandemic meetings emphasized throughput legitimacy, the online format saw a shift towards the reproduction of output legitimacy. This work advances the understanding of institutional stability and change in formal, stable institutions, challenged by a crisis in a digital government era.
Avhandlingen undersöker Covid-19-pandemins påverkan på mötespraktiker i svenska kommunfullmäktigen, med ett särskilt fokus på institutionell stabilitet och förändring inom en traditionellt stabil institution. Genom att använda sociologisk institutionalism som teoretisk ram kombinerar studien en fallstudieansats med en naturlig experimentdesign, där videoinspelningar av kommunfullmäktigemöten som hölls fysiskt före pandemin jämförs med digitala möten under pandemin. Avhandlingen bidrar genom att utveckla en ny metod för att konceptualisera och mäta talartid i formella möten. Denna metod presenteras och används i artiklarna I, III och IV för att analysera hur övergången till digitala möten påverkat fördelningen av talartid bland olika sociala grupper. Inspirerad av en etnografisk mötesvetenskaplig ansats utforskar avhandlingen institutionella bärare – mötesaktiviteter, artefakter och symboler – som användes för att upprätthålla kommunfullmäktiges institutionella stabilitet i det digitala mötesformatet under pandemin. Resultaten tyder på att de analoga fysiska mötena skiftade från genomflödeslegitimering till utflödeslegitimering när mötena blev digitala. Avhandlingen bidrar till en ökad förståelse av institutionell stabilitet och förändring i formella, stabila institutioner som utmanas av en kris i en digital era.